Mina födelsegrabbar 💕

 

Syster och jag 💕 Taget ifrån Toronto Island...

 

Förlossningen....Nu gick ju allt enligt planen med flytten så då bestämmde vi oss för en hemförlossning!

Hade jag fått frågan om hemförlossning för ett halvår sedan hade jag svarar "aldrig i livet" 😆...

Här föder man normalt med läkare på sjukhus, jag valde dock av många anledningar att byta till en barnmorskemottagning, där arbetar barnmorskorna i par, på så sett kan man känna sig trygg och vet alltid vem det är som förlöser. För dem är hemförlossning inget främmande och vi har pratat om det lite vid varje besök och tillslut har det bara känts självklart faktiskt...

 

Jag vaknade på onsdagsmorgonen 11/7 och förstod att något var på g, slemis hade släppt redan på måndagen samma vecka. Gick hela förmiddagen med mesiga pinvärkar, passade på att städa, damsuga och tvättagolven. Ringde till Paolo för att förbereda honom på att snart är det dags, vi bestämde att han skulle vara hemma vid 15. men efter lunch tilltog värkarna i styrka så jag vågade inte chansa utan ringde hem Paolo, han har ju trots allt 45-60 min körning hem beroende på trafiken...

Vid 16 ringde vi hit barnmorskan som i rusningstrafik även hon hade 45-60 min resväg hit, under tiden vi inväntade henne lade jag mig på sängen, jag ville ju inte direkt skynda på förlossningen i detta skede liksom. När barnmorskan väl var på plats kunde jag gå upp och röra på mig igen 👍... 

Vi hade "planerat" 😉 att förlossningen skulle ske på natten och på så sätt kunde våra andra barn sova sig igenom allt, men så var inte fallet.., så våran vän Christina kom över för att hämta barnen hem till sig för att där äta kvällsmat och laga mat till oss 💕... I samma veva tilltar värkarna ytterligare så då rings barnmorska nummer två hit, nu är kl ungefär 18.30...

kl blir strax efter 19 och jag säger till Paolo att nu är det dags att tappa upp badet för nu är det riktigt nära (det var ju min plan att föda där), medans han gör det lägger jag mig på sängen, på värk nummer två går vattnet och när vattnet gått så förstod jag att här blir inget bad... Lorenzo är född 19.25 💙..

 

Christina och Chanelle kom över med mat och blev glatt överraskade av att Lorenzo precis blivit född, de åkte hem till Christina igen för att baka färdigt kakorna och ta med sig resten av gänget hem, de blåste även upp blåa ballonger som de smyckade dörr och verandan med 🎈...

 

Detta var helt klart den bästa förlossningen jag haft!! Jag har helt bestämt själv hur jag vill ha det, jag har helt lyssnat på min egna kropp, och Jag har tackat nej till all medicin och smärtlindring... 

Jag har inte haft några smärtsamma eftervärkar och jag känner att jag återhämtat mig betydligt snabbare denna förlossning än jag gjort vid mina andra..